:(
Jag sammanfattar dagen så kort jag kan nu.
Men idag så slog David mig, så sprang han iväg, och jag sprang efter, och när jag skulle svänga i korridoren så sprang jag så fort att jag sprang in i väggen, och föll ner på vårat hårda stengolv i skolan, så jag fick en rejäl smälla i knät. Och efter att legat på golvet ett litet tag utan att få hjälp av någon så kommer Matilda och frågar vad som hänt, sen hämtar dom Martin (lärare) som bär mig en bit, sen orkade han inte mer så han hämtade skolsköterskan, och när skolsköterskan kom ska satte hon mig på en datastol som jag kördes runt i till hennes rum, sen fick jag ligga och vila hos henne ett tag.
Sen släpade jag mig till min lektion (ja, släpade, jag låg på golvet och drog mig fram med armarna<3<3<3<33<3)
Och när lektionen var slut så försökte Isabell köra mig med en datastol till vårat klassrum som vi skulle ha lektion i, men det gick ju inte så jätte bra efter som att hon är så spinkig och svag. Så jag hoppade ur stolen och la mig på golvet och grät eftersom att det gjorde så ont, sen låg jag där på golvet en stund helt själv. Sen kommer min lärare Sofie och bär upp mig till soffan och ber mig vila knät där en stund.
Sen när jag legat där på soffan ett tag så kommer Matilda och hjälper mig med att ta mig till klassrummet.
Sen kom min mentor till klassrummet och sa att hon hade pratat med min mamma och att jag skulle åka hem, och att jag skulle ha skjuts hem av min rektor. Sen när vi var vid parkeringen vid vårt hus så kom mamma ut för att hjälpa mig hem, men då sa min rektor att han kunde skjutsa oss till sjukhuset så att vi kunde kolla upp mitt knä.
Och sen väl i sjukhuset så var det tydligen trappor upp, men dom kunde ju inte jag gå upp för, eftersom att jag skadat knät och inte kan röra på det benet, fast det fanns ju en hiss också, men sen är det ju det här att jag har klaustrofobi och hissar är min största fasa, så jag verkligen vägrade att åka hiss. Och min underbart gulliga rektor föreslog att jag skulle rida på hans rygg upp för alla trappor, och det var ändå 7 trappor, men han klarade det!
Ja och sen gick rektorn, och jag och mamma gjorde det vi skulle hos doktorn... BLA BLA BLA.
Och jag hade bara en rejäl stukning i knät.
Och sen när jag och mamma skulle hem hade vi det problemet att vi inte kunde åka hem, eftersom att jag icke kan gå, så mamma ringde en taxi. HAHAHAHAHA, alltså jag bor 5 minuter ifrån sjukhuset... men jaja.
Och det var det, hejdå.
Men idag så slog David mig, så sprang han iväg, och jag sprang efter, och när jag skulle svänga i korridoren så sprang jag så fort att jag sprang in i väggen, och föll ner på vårat hårda stengolv i skolan, så jag fick en rejäl smälla i knät. Och efter att legat på golvet ett litet tag utan att få hjälp av någon så kommer Matilda och frågar vad som hänt, sen hämtar dom Martin (lärare) som bär mig en bit, sen orkade han inte mer så han hämtade skolsköterskan, och när skolsköterskan kom ska satte hon mig på en datastol som jag kördes runt i till hennes rum, sen fick jag ligga och vila hos henne ett tag.
Sen släpade jag mig till min lektion (ja, släpade, jag låg på golvet och drog mig fram med armarna<3<3<3<33<3)
Och när lektionen var slut så försökte Isabell köra mig med en datastol till vårat klassrum som vi skulle ha lektion i, men det gick ju inte så jätte bra efter som att hon är så spinkig och svag. Så jag hoppade ur stolen och la mig på golvet och grät eftersom att det gjorde så ont, sen låg jag där på golvet en stund helt själv. Sen kommer min lärare Sofie och bär upp mig till soffan och ber mig vila knät där en stund.
Sen när jag legat där på soffan ett tag så kommer Matilda och hjälper mig med att ta mig till klassrummet.
Sen kom min mentor till klassrummet och sa att hon hade pratat med min mamma och att jag skulle åka hem, och att jag skulle ha skjuts hem av min rektor. Sen när vi var vid parkeringen vid vårt hus så kom mamma ut för att hjälpa mig hem, men då sa min rektor att han kunde skjutsa oss till sjukhuset så att vi kunde kolla upp mitt knä.
Och sen väl i sjukhuset så var det tydligen trappor upp, men dom kunde ju inte jag gå upp för, eftersom att jag skadat knät och inte kan röra på det benet, fast det fanns ju en hiss också, men sen är det ju det här att jag har klaustrofobi och hissar är min största fasa, så jag verkligen vägrade att åka hiss. Och min underbart gulliga rektor föreslog att jag skulle rida på hans rygg upp för alla trappor, och det var ändå 7 trappor, men han klarade det!
Ja och sen gick rektorn, och jag och mamma gjorde det vi skulle hos doktorn... BLA BLA BLA.
Och jag hade bara en rejäl stukning i knät.
Och sen när jag och mamma skulle hem hade vi det problemet att vi inte kunde åka hem, eftersom att jag icke kan gå, så mamma ringde en taxi. HAHAHAHAHA, alltså jag bor 5 minuter ifrån sjukhuset... men jaja.
Och det var det, hejdå.
Kommentarer
Trackback
